För mig är det viktigt att alltid kunna svara på frågan ”Varför?”. Så det här är mitt svar på varför jag har sökt till Hemvärnet.
Jag vill kunna göra skillnad och bidra med det jag kan för både samhällets och landets säkerhet, samtidigt som jag får chansen att utvecklas och utmana mig själv.
1992 stod jag hemma med en ansökan till Försvarsmakten, då jag just blivit färdig undersköterska och inte visste vad jag skulle göra. Jag har alltid velat göra lumpen, men jag vågade inte. Jag vågade knappt ens prata med någon om det!
Under åren har jag ångrat detta, så för nästan två år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det. Jag tog modet till mig och sökte till hemvärnet!
Det blev en lång process av olika anledningar men i början på året kom dom hem och gjorde säkerhetsintervju. I mitten av april stod jag något förvirrad på Livgardet i Kungsängen för pårustning inför bland annat min grundläggande soldatutbildning för frivilliga (GU-F).
Den 6 september, packade jag in min utrustning i bilen för att påbörja min resa mot utbildningen på i Skaraborgs flygflottilj - F 7 i Såtenäs.
Som vanligt inför alla utmaningar frågar jag mig själv: "Hur ska jag klara det här?" Speciellt nu, när jag av olika skäl har haft en tid med ganska lite träning, vilket gör att jag är långt ifrån den form jag brukar vara i.
Jag känner mig inte alls redo och självförtroendet kunde ha varit bättre.
Men det finns ingen återvändo! Så jag gör som jag brukar: går in i bubblan av ovisshet, stänger av tankarna och fokuserar på att genomföra och komma ut på andra sidan.
Om ni frågar mig finns det inget bättre än att vara i den bubblan!
Det svåraste kommer vara saknaden efter barnen och Stefan, såklart. Men jag vet att när jag återvänder om två veckor kommer både de där hemma och jag ha utvecklats, och det är en drivkraft i sig!
I dag har jag kommit ut på andra sidan och detta inlägg skrev jag när jag var på
väg till Såtenäs. Så fort jag har fått vila ut och reflektera så ska jag självklart skriva om denna resa!
Comments